Anna

Nu sitter jag här igen..vet no life. Men det känns så skönt att kunna skriva om sitt liv här för, även om det finns massor av människor som kan läsa den så känner den antagligen inte mig ens så det gör ju inget.
Aja tänkte bara skriva en dikt som jag hittade bland min diktsamling..



Kärleken är precis som en blomma
Den kan blomma fort 
Men vissna lika fort 

---

Flickan står vid graven och tänker på alla minnen de hade tillsammans
Hennes sista önskan var att säga att hon ville att de skulle vara de två föralltid
Det blev ej så för han försvann utan att säga ett ord
Han lever nu på ett annat ställe och kollar ner och följer alla hennes steg
Han ville leva med henne föralltid men han hann aldrig säga det
Han hoppas att hon förstår det
Flickan vet att han också ville det, men smärtan finns ändå kvar
När flickan står där vid graven fäller hon en tår och säger: Jag älskar dig av hela mitt hjärta!
Hon känner då en vindpust på kinden och en röst som säger: Jag älskar dig med av hela mitt hjärta.